Svar på frågor
2015-03-15 @ 13:11:14 / Q/A
Varför åkte inte Julia med till Australien?
För att skulle bli för dyrt, tyvärr.
Hur mycket kostar det att leva i Asien och Australien? Vad kan man räkna med?
Man kan leva hur snålt som helst och hur lyxigt som helst, så egentligen så är det väldigt individuellt vad man hamnar på för summor. I Asien levde jag för ungefär 10 000 i månaden, här i Australien har jag räknat med det dubbla ungefär.
Nu har du ju inte varit i Australien så länge, men vilket är bäst? Asien eller Australien?
Asien är en fantastisk del av världen att resa i, och vi hade det superbra där. Men Australien passar mig bättre. Sedan tror jag att jag trivts mer i Asien om vi hade äventyrat mer och upplevt mer, det blev för mycket strand för att jag skulle känna mig helt tillfredsställd. Australien finns det så mycket mer att se och göra tycker jag, så än så länge säger jag tveklöst att Australien är bäst. Man träffar dessutom så mycket mer folk här, alla bor verkligen på hostel tillskillnad från Asien där man har råd att bo i dubbelrum etc. Men de båda är bra på olika vis. I Asien fick jag ju resa tillsammans med min bästa vän vilket var underbart, medan Australien bara är nya bekantskaper vilket är kul på ett annat vis.
Hur mycket saknar du din bror? Hur bra är din bror på en skala bäst-Jonathan? Vad är det som gör din bror till den bästa i hela världen? Varför åkte du inte till Boston och hälsade på din bror istället för att spendera pengar på att åka till Australien?
Jag saknar min bror väldigt, väldigt mycket. Han är verkligen den bästa man kan ha och jag ser upp till honom hur mycket som helst. Min tanke var att ta Boston på väg hem från Australien men det blev för dyrt. Men eftersom min bror är världens bästa kanske han kan betala biljetten.
Vilket har hittills varit resans höjdpunkt?
Surfcamp på Bali, Great Ocean road och hela Melbourne vistelsen.
Hur upplevde du att resa i Asien, med tanke på säkerhet osv?
Själva resandet tänkte jag aldrig på som farligt eller osäkert, men att leva i Asien "störde" mig emellanåt. Framförallt i Indonesien där alkoholen tar livet av hur många som helst varje år, kvinnosynen i princip hela Asien som gör att man får kommentarer ropade efter en hela tiden, bokningssystmem som kan blåsa en, droger, korruption osv. Skrev mer om detta i inlägget om hemlängtan. Men sammanfattat är det förhållandevis säkert att resa i Asien enligt mig så länge man tänker efter och inte är för naiv.
Vad har du lärt dig/Vad har varit den största utmaningen?
Oj, jag har lärt mig massor. Framförallt om mig själv, vilka människor jag vill ha kvar i mitt liv, vad jag vill göra med mitt liv och vad som är viktigt om livet. En hel massa livsinsikt alltså.
Den största utmaningen var att åka hit själv. Inte från att jag landade här, utan allt innan. Att faktiskt våga "lämna" Julia och göra detta för min egen skull. Det löste sig ju bra för henne, men jag hade mycket dåligt samvete. Det var en utmaning att inse att jag faktiskt kunde göra detta för min egen skull, att kunna vara lite egoistisk. I slutändan lägger man ner så jäkla mycket pengar på hela äventyret och då måste man också få ut det man vill av resan vilket jag som sagt inte fick i Asien som resmål.
Vad är det knäppaste/konstigaste/härligaste/mest fantastiska minnet hittills?
Men gud vad svår fråga, det har hänt så mycket. Surfcamp var hur kul som helst, och det gäng vi bildade efter det som reste vidare ihop har blivit vänner jag vet att jag kommer fortsätta träffa på hemmaplan. Men mitt mest fantastiska minne är Great Ocean road. Det hände även massor av knäppt i Melbourne, till exempel vår första utgång då vi hamnade på en sjukt konstig klubb. Hela Melbourne inklusive Great Ocean Road får jag säga. Under mina nästan två veckor där hann jag träffa så mycket härliga människor, några jag vill behålla i mitt liv för evigt. Jag hann vara så jäkla pirrigt lycklig att jag helst velat skrika lyckovrål över hela Bourke St. Jag hann äta gudomlig mat, dansa till massa coola artister på Future music festival, se så coola ställen och njuta av känna sig hemma i en stad jag aldrig varit i förut. Det var en helt fantastisk vistelse.
När har du tänkt att återvända till Sverige?
Som det ser ut nu ska jag spendera min sista månad i Nya Zeeland, vilket innebär att jag antagligen lämnar NZ den 29:e maj. Sedan börjar jag jobba 1 juni, så jag kommer vara härligt jetlagged, haha.
Hur tycker du att det funkar med distansförhållande? Är det jättejobbigt?
Det går väldigt upp och ner, ibland hur enkelt som helst, och ibland är det skitjobbigt. Men de skitjobbiga perioderna har vi tagit oss igenom, trots att det varit tuffare ibland. Nu längtar jag efter att träffa honom så jag får känna pirret i magen igen, för det svåraste är att komma ihåg hur det känns när man aldrig träffas. Men summan av kardemumman är att vill man verkligen vara med varandra så klarar man allt, oavsett hur lite det känns som det ibland.
Kommentarer
Trackback