Jag vet inte riktigt vart och hur jag ska börja för att beskriva och berätta om den senaste veckan. Vi är på Gili Trawangan fortfarande, och här har vi hunnit gå långa promenader, cyklat runt ön, ridit och varit på yoga. Det har varit fantastiskt. Men egentligen har vistelsen här mest kretsat över den sjuka storm som drog in över ön i lördags. Den värsta stormen på 5-6 år. Det slog om så sjukt fort från sol till blåst och regn, och vi som satt ute och åt lunch kastade oss iväg på cyklarna mot ett café för varmt kaffe och skydd från moder natur. När vi kom ut låg enorma träd nerfallna längs vägarna, folk slet i båtar för att de inte skulle driva ut till havs och vi sprang allt vi kunde hem till lokalbefolkningens skrik om att skynda oss bort från de fallande träden. Det är svårt att beskriva, men vi var så jäkla rädda. Efter det försvann strömmen och har kommit och gått sedan dess. Vi har ibland varken haft vatten eller ac, och nätterna har varit outhärdligt varma. Men, vi mår bra, och de människor jag är här med har gjort att vi haft det så bra ändå. Därför är det så sorgligt att vi kramade Jessica och Johanna hejdå igår för deras fortsatta resa i Asien. Och imorgon är det min tur att kramas hejdå med alla för att ensam åka vidare till Australien. Nytt land, nya vänner och nya äventyr. Kan inte fatta att det redan är dags.