Så om en vecka är antagligen allt nerpackat och vi räknar troligtvis ner timmarna tills bussen styr mot Arlanda. Tankar så här inför sista veckan hemma och de kommande månaderna vi inte kommer vara hemma? Många. Det är skräckblandad förtjusning blandat med ångestladdade känslor för att vara ifrån familj, vänner och pojkvän. Min fina bror som kommer hem från USA för att fira jul och jag som inte är hemma och får träffa honom. Hur jag ska kunna vara utan Andreas så länge, inte få sova ihop med honom som jag gör större delen av nätterna. Mamma och pappa som inte kommer finnas nära till hands när saker går snett, och vännerna som endast kommer gå att se via ett Skypesamtal.